Stora hjärtan känner mest

Jag var av uppfattningen att det var ok att må dåligt
Tills dagen jag själv mådde dåligt
Ett latent trauma som inte var ett problem
Förrän det blev ett problem
Jag har sparkat boll mot ett korkbräde
En röd tråd som binder allt samman
I texter väl undangömda från mig själv
Att aldrig kalla främling
Texter från en odödlig tonåring som felsöker sig själv
För en äldre överlevare att förstå eller begravas med
Självstudier, det enda valbara alternativet
Stora kliv bakåt, den enda vägen framåt
Jag är ju inte ens speciellt intresserad av mig själv?

Om en text ändrar form
Vad händer med dess innebörd
Från perspektivet av en livstid senare
Personen jag blivit
Eller personen jag alltid varit?
Är dom första orden dom mest sanna
Eller är vi dömda till att upprepa det förflutna
Om vi inte lärt oss av det förflutna?
Med vetskapen jag har idag bläddrar jag nu bakåt i sagan
I hopp om att den förnyats
När jag läser, känner och bearbetar på nytt
Pusselbitarna från pojken
Som en sen sommardag i juli gick förlorad.