”Vägmärken är ett unikt historiskt dokument, men det är också en litterär och andlig klassiker som i hög grad förtjänar att behandlas som en sådan. Detta verk, som 2025 upptogs i en svensk kulturkanon, omnämns bara sporadiskt i våra litteraturhistorier, men har ofrånkomligen intagit en egen plats i vår vitterhet, svårbestämbar både till sitt uppsåt och till sin genre.”
I centrum för Anders Olssons essä står Dag Hammarskjölds skönlitterära utveckling, den dialog med mystiken och lyriken som bidrog till att forma Vägmärkens alldeles egna uttryck. Det oerhörda lyfter fram nya sidor av ett verk som aldrig upphört att fängsla läsare världen över.