Bysen, Landtbohm och jag

Få områden i landet har så väl synliga spår av järnålderns historia som Gotland, framför allt vad gäller perioden från romersk järnålder till folkvandringstid. Den stora mängden husgrunder, kilometervis med hägnader (stensträngar) och spåren av den tidens åkermark, ger underlag för att belysa tidens boende och landskap. För den yngre järnåldern (vendel- och vikingatid) och den tidiga medeltiden är situationen den helt omvända. Vi saknar i hög grad spåren av gårdar, åkrar etc, till stor del på grund av att dessa lämningar oftast sammanfaller med gårdarna där de ligger på 1600-talet (enligt de äldre kartorna) och än idag. Dock finns det emellanåt ljusglimtar som kan fylla kunskapsluckorna, framför allt om en gård har upphört att brukas under exempelvis medeltid och då finns möjligheten att genom arkeologiska utgrävningar belägga historien. Än bättre är det om alla markerna till den ödelagda gården har bevarats intakta till våra dagar genom att ingen har nyttjat platsen för exempelvis nyodling, anläggande av bebyggelse, vägar etc. En sådan plats är ödegården Fjäle i Ala. Här finns alla de grundläggande förutsättningarna för en välbevarad plats som utgångspunkt för arkeologiska undersökningar och med stor potential att belysa en gårds historia under en period vi i ringa grad känner vad gäller boende och jordbruk. Detta är en plats jag kommit att ägna ca 10 år av min forskningsbana åt och jag måste tillstå att få ställen har varit mer suggestiva att undersöka än denna. Det är en säregen gårdsmiljö där historien framträder på ett övertydligt sätt. Man kan lätt förnimma en känsla av direktkontakt med gården och dess folk. Jag vill med denna bok försöka ge en grundläggande förståelse för historien om Fjäle och samtidigt kanske förmedla upplevelsen av denna märkliga plats som ligger mig varmt om hjärtat. Må ni finna den lika spännande, säregen och suggestiv som jag och vem vet – kanske kommer ni att möta Fjälebysen i en nötkråkas skepnad.