Sommaren 2015 startade jag, en uppgiven mamma, bloggen Supermamsen som egenterapi. Bloggnamnet var ironiskt eftersom jag just då kände mig som världens sämsta mamma. Familjelivet var tufft och mitt äldsta barn hade precis fått sin aspergerdiagnos efter att ha blivit utmattad och varit hemma från skolan i åtta månader. De senaste åren har alla mina tre barn fått NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och vi kämpar med barnens skolgång och vår vardag. Till yrket är jag lärare i fritidshem och i boken får du följa mina tankar både som förälder och pedagog. Du får ta del av bergochdalbanan mellan hopp och förtvivlan som förälder och de insikter jag har fått som pedagog samt min kärlek till mina barn.
Recension:
Boken är utlämnande och samtidigt ger den insikt som pedagoger och medmänniskor kan ha behållning och nytta av för att kunna bemöta och tolka dessa barn bättre. Texten är indelad i olika kapitel som bland annat tar upp diagnoser, barnens utmaningar, ett annorlunda föräldraskap, vikten av framsteg och framtidstro. Det finns även en del boktips för den som vill läsa mer. Bra, hoppfullt och skrivet med värme!
Publiceras i BTJ-häftet nr 7, 2020.
Lektör Katharina Jacobsson