Hans-Göran Ekmans bok Teatermästaren Strindberg
innehåller två nyskrivna populärvetenskapliga uppsatser
om Strindbergs dramatik.
Den ena handlar om Strindbergs Helgdramer, alltså
de som knyter an till en kristen eller hednisk helg som
Advent, Påsk, Midsommar m.fl. Vi får se hur Strindberg bygger upp stämningar av andakt för att i nästa ögonblick sabotera den högtidliga stämningen.
Den andra demonstrerar hur Strindberg använder
citat i sin dialog. Detta kan tyckas paradoxalt eftersom
han annars inte uppskattade färdigtänkta tankar och
andras slitna formuleringar. Men citaten kan också vara
vapen i ordstrider där det gäller att bräcka en antagonist.
I sina prosatexter lånar Strindberg bilder och terminologi från teatern och han använder flitigt metadramatiska inslag som pjäs i pjäsen och liknande. I hela hans produktion finns en diskussion om värdet respektive faran av illusion.